Sweet home Kälarne.

Hej folk och fä, nu var det dags igen.

Har varit hemma en del i Kälarne och spenderade förra helgen där med min kära M. Lite fiske, god mat och mys gjorde min helt komplett. <3

Vad händer annars då, undrar ni?

Jag ska försöka fixa svetsutbildning genom arbetsförmedlingen, se om dom duger till nåt iaf. Försöker fördriva tiden här i Östersund på bästa vis, vilket jag gör bäst genom att spendera så mycket tid som möjligt med min M.
Har varit ledig i snart två och en halv vecka och det börjar kännas. Fy fan vad slapp man blir av ledighet.






M som i mums<3

Hej, mitt vinterland.

Ja gott folk, mina kära läsare, nu är det vinter. Officielt.

Vaknade yr och jävlig imorse bara för att beskåda vad som kan beskrivas som ett "vinterland". Det gjorde mig lite ledsen. Tillochmed kattjäveln gruvade sig för att gå ut, vilket säger en hel del om vinterns "charm" när djuren tamejfan skyr den.

Aja, det gäller att göra det bästa av situationen, var det nån som sa.


Nu bär det iväg till stan iallafall. Är halt och farligt ute så jag skulle nästan kunna sätta pengar på att jag kommer köra ihjäl mig. Med min sedvanliga tur, vill säga.

Om det nu skulle hända,


Kom ihåg vart ni hörde det först.


Mama, im coming home.

Kälarne är så tyst om kvällarna. Inte för tyst, som att nån lagt sig i bakhåll eller som att apokalypsen är nära, utan tyst som i fridfullt tyst. Jag gillar det, och det är antagligen en av anledningarna till att jag någon gång skulle besluta mig för att flytta ut på landet. Inga bilar hörs i fjärran om nätterna, måhända en enslig lastbil som puttrar fram någonstans i bygden, men annars är det lugnt och skönt.

Som i graven skulle jag tro.



Jag jobbar för nuvarande natt på Attendo, tackar som frågar. Teds gamla arbetsplats, och jag måste säga det att tomrummet den där råttan lämnat efter sig är ganska stort. Jag får nöja mig vad som finns att tillgå, ålder och erfarenhet. Och en helvetes massa kaffe.



Annars då?

Jo bilen går bra och linan löper fritt.

Runt nyår, eller nåt, blir det en flytt till vackra Örebro. Tungt, med tanke på att det vackra finns här.




Löper linan verkligen fritt?




Tillbaka från de döda, bland de döda.

Jag är tillbaka än en gång, inte med guld och inte heller med vackra kvinnor i bagaget.. Utan med erfarenheter som jag tror har gjort mig helare än tidigare.

Resan med stort R är avklarad trots många motgångar och såhär i efterhand så är jag faktiskt väldigt glad att vi klarade oss utan skador och utan skörbjugg. Well, jag är hemma nu iaf.


Jag tänker gå till en aktuell sak som jag valt att skriva om, en stor rädlsa jag hyser.

Rädslan för skogen och allt som dväljs däri.

Ärligt talat, jag fattar inte de så kallade "vildmarksmänniskorna" som kan, och VÅGAR vara ute i naturen själva. Galet. Är dom inte medvetna om farorna som finns i skogen? Och tro mig när jag säger det kära läsare, det är inte bara björnar, rävar, vargar och alla andra rovdjur som gärna sliter dig i stycken som DU bör vara rädd för. Det är det som du inte kan se, men som du känner finns där. Ni vet den där känslan av skräck, skräcken av att inte veta, att inte se, men ändå känna en närvaro av något farligt och fruktansvärt. Det kan vara vadsomhelst egentligen, världen är (vad jag tror) full av varelser som vi inte har sett.

Inte ens med ett skjutvapen skulle jag känna mig trygg, men det är bara för att då har jag chansen att skjuta skallen av mig själv när skiten träffar fläkten. Faktiskt.

Något som följt med mig ända sen jag var en liten knodd är följande scenario; Jag går ut med soporna, det är kolsvart och allmänt skräckinjagande ute. Det kan ha regnat en del så det finns lite dimma, och det är vått på marken. I träden susar vinden förbi, nästan som att den flyr från en fasa utan namn.. Soptunnan står på baksidan huset, jag kan se sjön till höger om mig, mörk och kall. På min vänstra sida ser jag den ödsliga dåligt asfalterade vägen som leder ner mot skogen. Skogen jag många gånger skyndat mig genom på nätterna i fruktan. Jag ser att vissa av gatuljusen där nere inte fungerar, och inser snabbt att det är för att jag och Ted sparkat hårt på stolparna så dom slocknat. Den som gräver en grop eller vad dom säger.. Hursom, jag står själv ute på vägen iförd endast sockar på mina bara fötter, jag springer snabbare utan skor det vet jag. Soporna slänger jag i soptunnan och innan locket gått igen så börjar jag snabbt kuta tyst mot ingången. Det är en bit, skulle gissa på en 20 meter allt som allt, men jag är mycket väl medveten om att fasan är snabbare än mig. Jag kutar utan att vända mig om in genom dörren och slänger igen dörren efter mig. Stängs dörren efter mig så är jag säker, och en stor tyngd av fruktan lyfts från mina axlar och väl inne möts jag av min kära mor.

Det här är ett scenario som faktiskt upprepats så jävla många gånger i mitt liv. Fan vad rädd jag är för skogen.



Den skrämmer skiten ur mig.

Onsdag Morgon, kl 04,11

Här sitter man och skäms för sig själv.

6 dagar kvar till resan, känns riktigt, riktigt jävla bra TROTS våran icke befintliga planering. Å andra sidan, kan folk åka till månen så må väl vi för fan kunna klara oss utan en genomtänkt planering. Tyck je iaf.



Så, resan betyder alltså en Facebook/telefon abscence som kommer sträcka sig ett par månader så det är ingen ide att nån av er drönare försöker ringa eller smsa, i will not return or even care about it:)



Märks att mina försök att gå upp lite i fett har lyckats! Tro det eller ej, men jag är lite småfet nu. Rund och go, som Tias skulle sagt medans vi brottas i sängen. Male bonding när den är som bäst. Love.





I´m the little spoon, who the fuck are you?

Home at last!

Jag ber ödmjukast om ursäkt till alla mina många läsare ty min frånvaro har varit alltför lång.

Nu är jag tillbaka, kanske inte riktigt samma man som skrev förra inlägget, men vafan. Livet är en strap-on fru fortuna konstant knullar mig med så vad kan man förvänta sig?

Well, all is well i guess.


Vad annars finns det att berätta?

Jo, Calradia ska snart buga inför mina fötter. Jag har spenderat mycket tid i kälarne på sista tiden med mor och trädgårdsarbete, och såklart fiske.

Östersund är dött för mig och jag tror inte göteborg känner någon sorg för mig heller.

Ska ladda upp lite bilder imorgon eller på måndag, har inte bestämt mig än.


Smash you later in the fucking face.

Söndag och dansgalans eftersmak

Long time no see, mina (få) läsare.

Dansgala i Nälden igår, riktigt lyckat. Trött som ett as idag dock, men jag ser ljus i mörket.

Tatueringen är gjord nu tillslut och jag blev sjukt nöjd med den.



Just nu; Lady gaga- monster
Senare; powernap, eventuellt rollspel


Smash you later!

Off to The Count.

Fredag dag och dygnen har förlorat sin mening. Nånstans mellan raggarn och odensalagatan inser jag att det torde vara gott med en cola så jag går dit.

Dygnsrytmen är helt åt helvete så det blir faktiskt skönt med lite hederligt jobb imorgon.


Daniel "Banenen" Bylund har tagit sitt pack och pick ner till Linköping vilket är lite sorgligt faktiskt. Men men, i wish him the best of luck.



En fråga bara, hur många är ni som läser den här bloggen egentligen? Jag har funderat lite och kommit fram till följande, ni är nog inte så många som jag tror.

Vilket är ganska sad faktiskt.




Smash you later!

Helgen efter Påskhelgen

Snart är helgen över och mycket har hunnits med, men ändå inte. Jobb och rollspel är väl egentligen allt vi gjort här på odensalagatan.

Inte så tokigt ändå kanske.


Måndag imorn och början på en vecka närmare sommaren.

På tisdag blir det jobbintervju på ett gruppboende.

Annars ska jag försöka träna lite och få ordentlig sömn for once.





Smash you later!

Tjuvbloggning!

Sitter på jobbet nu.



Så ni vet, ti hi hi.







Smash you later!

Påskhelgen del 2

Har jobbat klart denna högtid och som jag har jobbat. Ack ack ack.

Ända sen i torsdags i princip, många timmar för att vara jag.


Tänkte lägga upp en bild på tatueringen jag ska göra i slutet av månaden, check it out;



Antingen kommer den sitta på överarmen, eller kanske mitt på bringan?

Vad tror ni blir tuffast? Hör av er isåfall!


Nu blir det slösurfa, sen blir det sängen med tias. My lovely tias.




Smash you later!

Påskhelgen.

Gott folk, imorn blir det jobb ch på söndag blir det jobb och på måndag blir det mer jobb.

Pengar visst, men vad betyder det egentligen?


Käre Cobra från Örebro har kommit upp till Östersund efter en lång tids frånvaro och jag måste säga att det känns betryggande att ha den rackarn här igen.



Nu: Sova
Senare: Förhoppningsvis sova




Smash you later!

I was made for loving you, bebis.

Ikväll gott folk blir det åka av.

Tias kommer upp från Örebro och vargarna samlas runt kadavret för en festmåltid utan dess like.

Vargarna i detta fall är Cobra, Dunken, Greven, Raptor, Seger(?) och jag Bagarn han själv. Kadavret är ett nintendo 64 med SUPER SMASH BROS!


Kommer bli en riktigt bra kväll känner jag på mig..







Smash you later!

Gräset är grönare på andra sidan

Hello´eth läsare!


Jag sitter och lyssnar på "Enya- Only time" och jag säger det, it brings back memories...Ack!

Efter gårdagens rövknull av fru fortuna har jag återhämtat en del av min själsliga styrka, mycket tack vare Cobra och hans ljuva röst. Thank ye!


Har funderat länge på att skriva ett riktigt fult inlägg om fru fortuna, den jävla fittan. Men nu är saken den att jag vet inte hur mycket hädelse gudarna kommer acceptera innan jag får en blixt i huvet. Det återstår att se helt enkelt;) hehe.



Nu blir det Bacon och gammeldags makaroner, till det ketchup och grillkrydda. A meal for a man.


Jag ger er dagens bild; Tias aka Cobra, a man with a mission,



Smash you later!

Söndag kväll och jag skrattar!

Följande citat gjorde min helg komplett;

"Vem behöver jobb när man kan hacka internet porrsidor istället?"



Visheten i citatet ovan är slående.






Smash you later!


RSS 2.0