Mama, im coming home.

Kälarne är så tyst om kvällarna. Inte för tyst, som att nån lagt sig i bakhåll eller som att apokalypsen är nära, utan tyst som i fridfullt tyst. Jag gillar det, och det är antagligen en av anledningarna till att jag någon gång skulle besluta mig för att flytta ut på landet. Inga bilar hörs i fjärran om nätterna, måhända en enslig lastbil som puttrar fram någonstans i bygden, men annars är det lugnt och skönt.

Som i graven skulle jag tro.



Jag jobbar för nuvarande natt på Attendo, tackar som frågar. Teds gamla arbetsplats, och jag måste säga det att tomrummet den där råttan lämnat efter sig är ganska stort. Jag får nöja mig vad som finns att tillgå, ålder och erfarenhet. Och en helvetes massa kaffe.



Annars då?

Jo bilen går bra och linan löper fritt.

Runt nyår, eller nåt, blir det en flytt till vackra Örebro. Tungt, med tanke på att det vackra finns här.




Löper linan verkligen fritt?




Kommentarer
Postat av: Annie

Du skriver så vackert R..



tror du är min nya idol :)

Kram

2010-10-19 @ 02:20:53
Postat av: Världens bästa Emma

Här har du en ny trogen läsare!

2010-10-19 @ 10:24:50
Postat av: ´Tis I, the count!

Ja min lilla vän... Löper linan NÅGONSIN egentligen fritt?

2010-10-19 @ 16:45:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0